hur svårt kan det vara?!
JAg sitter och lägger ut annonser på olika Facebook- grupper nu och jag säljer mindre än jag köper! Hur kan det gå ihop egentligen? Bubbis garderob är hyffsat välfylld just nu och Doris har kläder för ett helt kompani, men sen hittar jag nåt som jag måååååste ha för det är såååå billigt! Lyxfällan nästa?
Eller, om jag kunde hitta nåt schysst klädföretag som kunde sponsra mig? gimmie kläder och prylar och jag skola ge er min kärlek!
En ny era...
Jag har inte skrivit på drygt fyra månader, och anledningen är att jag och min sambo har gjort slut och flyttat isär och detta har varit en jobbig tid nu... den 21/5 har jag varit ensamstånde 2-barnsmamma i 4 månader, på pappret.... i verkligheten sen 2008. Det har genom åren sakta sjunkit in, du kan inte förändra nån, denne måste vilja förändra sig själv för att något ska ske. Det har varit en orolig, otrygg och jobbig tid nu och är till viss del fortfarande. Mitt prio är att barnen ska ha det bra och vara trygga, våga prata om sina klänslor och känna sig sedda och hörda. Visst, Bubbi är bara 10månader så han kanske inte har jättemycket verbala åsikter om läget. Men jag kan säga att SAMTLIGA mår mycket bättre.
Doris slipper vara nästintill hysterisk för att hennes pappa ska se henne, och hon slipper känna att hon är i vägen för honom. Bubbi började "prata" när pappan flyttan, denne annars tysta bebis som jag misstänkte hörselfel på är social, framåt och pratar! Nu kan han dessutom säga riktigta ord!
(jag börjar nästan gråta när jag skriver detta, då jjag inte fattar hur jag inte kunde se allt detta innan och ville till varje pris låtsas att allt var bra och NORMALT)
Min magvärk är nästan helt borta, en magvärk jag haft varje morgon i 4 år har nu som av ett mirakel försvunnit. Den dyker dock upp lika lätt när Xet dyker upp, tyvärr... Det är dock inte ofta han kommer längre då han har ett nytt liv i ny stad, med nya vänner, nytt jobb och ny flickvän.
Och VÄRFÖR häver jag ur mig allt detta i en blogg? Jo, för att jag trodde jag var ensam om att ha det såhär, jobbig stämning, svartsjuka och ord som sårar. Att det var normalt att ha fler dåliga dagar än bra, att gråta sig tillsömns och så vidare... men det är INTE OKEJ! Alla är värda ett bra förhållande där man känner sig älskad och respekterad. Det spelar ingen roll om du är bi, straight eller gay, gammal eller ung. du är värd en bra grund för ditt liv, och du är INTE ensam!
Det här är det enda och sista jag kommer skriva om detta, men vill du lämna en åsikt så svarar jag! Från och med nu är det jag, Doris och Bubbi och vår vardag och icke-vardag som kommer skrivas om. Xet kommer antagligen inte ens nämnas mer och inget världsomvälvande sker.
Me jag kan säga detta, jag klarar mig som ensamstående, och det kommer du också göra, det känns piss och h-vete i början men det blir bättre. Allt är bättre än att vara fast i ett påfrestande och kärlekslöst förhållande och nej dina barn mår inte bättre av att du stannar kvar, de mår bra av att ha en eller flera lyckliga föräldrar i sin närhet!
