Är det bara jag eller luktar det ruttet?
Livet är orättvist, en läxa jag aldrig kommer att berätta för mitt barn. Men just nu sitter jag och sliter mitt hår flr alla dessa orättvisor.
Folk blir påhoppade, respelktlöst behandlade, trackasserade, ignorerade och en massa hemska saker som får en nedtryckt i skorna.
Jag får för det mesta göra min röst hörd, jag känner mig för det mesta respekterad och detta bemötande är något jag krävt att få sen jag blev mamma.
Jag har blivit extremt stark, jag har mina åsikter, jag döljer dem inte och jag diskuterar gärna men vet vad jag tycker och vill. Jag kan finna styrka i att tycka olika, gå min egen väg, göra det som känns rätt för mig och ta beslut som får mig att sova gott om natten.
Vissa beslut kan vara psykiskt, fysiskt krävande, uttömande och jobbiga men för varje sak jag gör för MIG får mig att bli starkare och må bättre.
DET vill jag lära min dotter, inget annat. Jag skulle aldrig säga "Livet är orättvist, det är bara att acceptera att det är så" snacka om att förutsätta nåt som hon kanske aldrig (i en drömvärld) får uppleva. Jag vill ge henne verktyg att hantera livet, köra basic grejerna som att ha ett kritiskt tänkande och analysera information och händelser och lära sig nåt av det och att de flesta människor är snälla men man kan inte förutsätta att alla är det och därför inte prata med främlingar.
Jag vill att hon ska lära sig att hantera motgångar och framgångar och få känna att "fan vad jag är bra!" utan att för den skull behöva säga det högt.
Jag blir så trött på föräldrar som lär sina barn "livets hårda skola" från småbarns- åren.
Jag upplevde ett nytt fenomen idag...
"Det är så jobbigt när de är sjuka hela tiden, jag orkar inte jag vill vara lite själv och *** ska vara på dagis så jag ska vila. och huh vad stökigt det är och FAN nu kräktes ***"
Min första fråga är då "Men oj, om *** varit sjuk så länge så kanske det är bäst att gå till VC?"
och svaret "Nej men gud så farligt är det inte *** hostar bara upp lungorna varje dag och har bara 39graders feber"
Folk som inte orkar söka vård åt sina barn för de hellre ligger i soffan och tycker synd om sig själva borde inte skaffa barn.
Att behandla sitt barn som en börda, DET är ruttet.
Folk blir påhoppade, respelktlöst behandlade, trackasserade, ignorerade och en massa hemska saker som får en nedtryckt i skorna.
Jag får för det mesta göra min röst hörd, jag känner mig för det mesta respekterad och detta bemötande är något jag krävt att få sen jag blev mamma.
Jag har blivit extremt stark, jag har mina åsikter, jag döljer dem inte och jag diskuterar gärna men vet vad jag tycker och vill. Jag kan finna styrka i att tycka olika, gå min egen väg, göra det som känns rätt för mig och ta beslut som får mig att sova gott om natten.
Vissa beslut kan vara psykiskt, fysiskt krävande, uttömande och jobbiga men för varje sak jag gör för MIG får mig att bli starkare och må bättre.
DET vill jag lära min dotter, inget annat. Jag skulle aldrig säga "Livet är orättvist, det är bara att acceptera att det är så" snacka om att förutsätta nåt som hon kanske aldrig (i en drömvärld) får uppleva. Jag vill ge henne verktyg att hantera livet, köra basic grejerna som att ha ett kritiskt tänkande och analysera information och händelser och lära sig nåt av det och att de flesta människor är snälla men man kan inte förutsätta att alla är det och därför inte prata med främlingar.
Jag vill att hon ska lära sig att hantera motgångar och framgångar och få känna att "fan vad jag är bra!" utan att för den skull behöva säga det högt.
Jag blir så trött på föräldrar som lär sina barn "livets hårda skola" från småbarns- åren.
Jag upplevde ett nytt fenomen idag...
"Det är så jobbigt när de är sjuka hela tiden, jag orkar inte jag vill vara lite själv och *** ska vara på dagis så jag ska vila. och huh vad stökigt det är och FAN nu kräktes ***"
Min första fråga är då "Men oj, om *** varit sjuk så länge så kanske det är bäst att gå till VC?"
och svaret "Nej men gud så farligt är det inte *** hostar bara upp lungorna varje dag och har bara 39graders feber"
Folk som inte orkar söka vård åt sina barn för de hellre ligger i soffan och tycker synd om sig själva borde inte skaffa barn.
Att behandla sitt barn som en börda, DET är ruttet.
Kommentarer
Trackback
