It´s a bög, eh, boy!!!
Idag har vi varit på UL, tydligen det sista (hjälp)? och Baby A hade rätt hela tiden, det är en kille. Vi blev jätteglada hela familjen :-) Baby A har varit sjuk igår och idag så hon fick följa med på ultraljudet och hon fick kolla på lillebror på tv- skärmen. Men hon surnade till rejält på barnmorskan när hon sa "Det där är din lillebror" Baby A svarade "Nä, han ligger i mammas mage, jööh" Smart brud där, henne går inte lura i första taget. Hon blev så sur på barnmorskan att hon vägrade säga hej då när vi gick... Som tur var hade barnmorskan humor och tyckte Baby A var hur cool som helst!
Jo visst så det blir en liten kille som kommer i juni, en lillebryyyscha som min kära syster sa. Fast namn är vi inte på det klara med, tur att vi har 20 veckor på oss att klura!
När jag berättade för min gamla jobbarkompis att det var en kille ( samma jobbarkompis som kallade Baby A "unisex- bebis") så sa hon, "åh då har du ju äntligen en kille så då slipper ju Baby A ha killkläder" varpå jag tröttnade på hennes eh ja, vad ska vi kalla det? korkade kommentarer så sa jag," nej men va fan jag vill ju ha en bög! Då måste han ha massa rosa på sig, helst klänningar också!"
Svaret jag fick var ett kort "Ok" och sen inget mer.
Jag uppfostrar mina barn "genusmedvetet" eller vad man ska kalla det ( tycker det låter så konstogt att säga så men det är det jag gör!) och jag tänker inte ändra på mig för att jag får en son. Snarare tvärtom, Det är fortfarande mer accepterat av en tjej att ha "lite skinn på näsan" som det så fult heter men att ha en kille som är känslig och hänsynstagande är fortfarande inte lika accepterat.
Uppfostrar jag en "lebb" och en "bög" så må det så vara, folk som ser DET som ett stort problem att deras barn är homosexuella kan inte ha många andra bekymmer här i världen...
Jo visst så det blir en liten kille som kommer i juni, en lillebryyyscha som min kära syster sa. Fast namn är vi inte på det klara med, tur att vi har 20 veckor på oss att klura!
När jag berättade för min gamla jobbarkompis att det var en kille ( samma jobbarkompis som kallade Baby A "unisex- bebis") så sa hon, "åh då har du ju äntligen en kille så då slipper ju Baby A ha killkläder" varpå jag tröttnade på hennes eh ja, vad ska vi kalla det? korkade kommentarer så sa jag," nej men va fan jag vill ju ha en bög! Då måste han ha massa rosa på sig, helst klänningar också!"
Svaret jag fick var ett kort "Ok" och sen inget mer.
Jag uppfostrar mina barn "genusmedvetet" eller vad man ska kalla det ( tycker det låter så konstogt att säga så men det är det jag gör!) och jag tänker inte ändra på mig för att jag får en son. Snarare tvärtom, Det är fortfarande mer accepterat av en tjej att ha "lite skinn på näsan" som det så fult heter men att ha en kille som är känslig och hänsynstagande är fortfarande inte lika accepterat.
Uppfostrar jag en "lebb" och en "bög" så må det så vara, folk som ser DET som ett stort problem att deras barn är homosexuella kan inte ha många andra bekymmer här i världen...
Arbetsfördelning....
Bakgrundsfakta: Jag pluggar heltid dvs. 40 timmar i veckan, sambon jobbar 25timmar/ vecka. Jag lämnar Baby A, han hämtar. Jag storhandlar 2 gånger i månaden, han småhandlar om det behövs något extra eller ifall typ mjölken eller toapappret är slut.
Jämlikt, ja hyffsat! Sen kommer vi till städet....
Han diskar och rensar kattlådan. PUNKT that´s it, das is alles. Och innan jag blev preggo var det jag som rensade lådan.
Jag dammsuger, svabbar, tvättar, plockar, viker, torkar av, dukar fram och lagar ALLA mål mat. Förr körde vi att sambons lediga dag så skulle han laga mat, men jag är trött på klämmackor och pizza...
Idag skulle han ha diskat. idag när en kompis till mig kommer så står monsterdisken från itörsdags och fredags på bänken och köket har en arbetsyta på 0.01kvm, vad gör han då? JO DÅ TAR HAN SOVMORGON, fast det var MIN TUR!!!
Så nu har jag diskat och tjurat och martyrat mig, och han sa typ "okej men ha det så bra, syns ikväll. puss" GRrrrrrrrr!!!!
Jag ska skaffa en flickvän istället, hon kanske förstår mig bättre? Eller hemhjälp? ååh en hemhjälp fan va nice....
Jämlikt, ja hyffsat! Sen kommer vi till städet....
Han diskar och rensar kattlådan. PUNKT that´s it, das is alles. Och innan jag blev preggo var det jag som rensade lådan.
Jag dammsuger, svabbar, tvättar, plockar, viker, torkar av, dukar fram och lagar ALLA mål mat. Förr körde vi att sambons lediga dag så skulle han laga mat, men jag är trött på klämmackor och pizza...
Idag skulle han ha diskat. idag när en kompis till mig kommer så står monsterdisken från itörsdags och fredags på bänken och köket har en arbetsyta på 0.01kvm, vad gör han då? JO DÅ TAR HAN SOVMORGON, fast det var MIN TUR!!!
Så nu har jag diskat och tjurat och martyrat mig, och han sa typ "okej men ha det så bra, syns ikväll. puss" GRrrrrrrrr!!!!
Jag ska skaffa en flickvän istället, hon kanske förstår mig bättre? Eller hemhjälp? ååh en hemhjälp fan va nice....
Fjäll- folk!
Idag kommer Emma hem från sin resa i FJällen, woho!!! Du har varit saknad!
Är det bara jag eller luktar det ruttet?
Livet är orättvist, en läxa jag aldrig kommer att berätta för mitt barn. Men just nu sitter jag och sliter mitt hår flr alla dessa orättvisor.
Folk blir påhoppade, respelktlöst behandlade, trackasserade, ignorerade och en massa hemska saker som får en nedtryckt i skorna.
Jag får för det mesta göra min röst hörd, jag känner mig för det mesta respekterad och detta bemötande är något jag krävt att få sen jag blev mamma.
Jag har blivit extremt stark, jag har mina åsikter, jag döljer dem inte och jag diskuterar gärna men vet vad jag tycker och vill. Jag kan finna styrka i att tycka olika, gå min egen väg, göra det som känns rätt för mig och ta beslut som får mig att sova gott om natten.
Vissa beslut kan vara psykiskt, fysiskt krävande, uttömande och jobbiga men för varje sak jag gör för MIG får mig att bli starkare och må bättre.
DET vill jag lära min dotter, inget annat. Jag skulle aldrig säga "Livet är orättvist, det är bara att acceptera att det är så" snacka om att förutsätta nåt som hon kanske aldrig (i en drömvärld) får uppleva. Jag vill ge henne verktyg att hantera livet, köra basic grejerna som att ha ett kritiskt tänkande och analysera information och händelser och lära sig nåt av det och att de flesta människor är snälla men man kan inte förutsätta att alla är det och därför inte prata med främlingar.
Jag vill att hon ska lära sig att hantera motgångar och framgångar och få känna att "fan vad jag är bra!" utan att för den skull behöva säga det högt.
Jag blir så trött på föräldrar som lär sina barn "livets hårda skola" från småbarns- åren.
Jag upplevde ett nytt fenomen idag...
"Det är så jobbigt när de är sjuka hela tiden, jag orkar inte jag vill vara lite själv och *** ska vara på dagis så jag ska vila. och huh vad stökigt det är och FAN nu kräktes ***"
Min första fråga är då "Men oj, om *** varit sjuk så länge så kanske det är bäst att gå till VC?"
och svaret "Nej men gud så farligt är det inte *** hostar bara upp lungorna varje dag och har bara 39graders feber"
Folk som inte orkar söka vård åt sina barn för de hellre ligger i soffan och tycker synd om sig själva borde inte skaffa barn.
Att behandla sitt barn som en börda, DET är ruttet.
Folk blir påhoppade, respelktlöst behandlade, trackasserade, ignorerade och en massa hemska saker som får en nedtryckt i skorna.
Jag får för det mesta göra min röst hörd, jag känner mig för det mesta respekterad och detta bemötande är något jag krävt att få sen jag blev mamma.
Jag har blivit extremt stark, jag har mina åsikter, jag döljer dem inte och jag diskuterar gärna men vet vad jag tycker och vill. Jag kan finna styrka i att tycka olika, gå min egen väg, göra det som känns rätt för mig och ta beslut som får mig att sova gott om natten.
Vissa beslut kan vara psykiskt, fysiskt krävande, uttömande och jobbiga men för varje sak jag gör för MIG får mig att bli starkare och må bättre.
DET vill jag lära min dotter, inget annat. Jag skulle aldrig säga "Livet är orättvist, det är bara att acceptera att det är så" snacka om att förutsätta nåt som hon kanske aldrig (i en drömvärld) får uppleva. Jag vill ge henne verktyg att hantera livet, köra basic grejerna som att ha ett kritiskt tänkande och analysera information och händelser och lära sig nåt av det och att de flesta människor är snälla men man kan inte förutsätta att alla är det och därför inte prata med främlingar.
Jag vill att hon ska lära sig att hantera motgångar och framgångar och få känna att "fan vad jag är bra!" utan att för den skull behöva säga det högt.
Jag blir så trött på föräldrar som lär sina barn "livets hårda skola" från småbarns- åren.
Jag upplevde ett nytt fenomen idag...
"Det är så jobbigt när de är sjuka hela tiden, jag orkar inte jag vill vara lite själv och *** ska vara på dagis så jag ska vila. och huh vad stökigt det är och FAN nu kräktes ***"
Min första fråga är då "Men oj, om *** varit sjuk så länge så kanske det är bäst att gå till VC?"
och svaret "Nej men gud så farligt är det inte *** hostar bara upp lungorna varje dag och har bara 39graders feber"
Folk som inte orkar söka vård åt sina barn för de hellre ligger i soffan och tycker synd om sig själva borde inte skaffa barn.
Att behandla sitt barn som en börda, DET är ruttet.
Vad man kan göra en sjuk- dag!
Jag har blivit portad från lekrummet/ vårt sovrum för att dotter "fattist vill vara ifred, jöö" så jag har suttit och pluggat lite, tjurat lite (Linda! jag behöver ditt jävlar- i - mamma!) och suttit i påhoppstrådar forumtrådar på FL där diskussionen gick från att det var fel att dagiset gav en vegetarian kött till att "alla barn som äter vegetariskt blir psykiskt misshandlade?
Diskussionen blev som vanligt en "men duuurååå?"- diskussion och på kommentaren " personangrepp brukar människor ta till när de har slut på argument" fick jag svaret "håll käften och käka en morot, jävla veggo" Då svarade jag att jag äter kött och då fick jag kommentaren "men varför är du på deras sida då?" vafan finns det nån jävla uppdelning mellan köttätare och cegetarianer/ veganer? Jag såg det mer som öppna/ toleranta/ respekterande VS trångsynta/ icketoleranta/ respektlösa? Men men vad vet jag!
La ner diskussionen för tillfället men tänker sååå gå in där igen!
Trådstartaren hade skrivit att hon var besviken på sonens dagis för att han fått kött när hon sagt till och skrivit att de är vegetarianer. Hon blev ledsen och besviken och personalen gick till försvar och sa att ETT barn kunde inte få specialkost OM det inte gällde allergi eller religion som jag förstod det.
Jag tycker att religion är en ÖVERTYGELSE precis som att vegetarianism är det, hur tänker ni?
Dessutom ansåg en del att mamman kränkte sin sons rättigheter till att själv välja mat och att det var "psykisk misshandel", väldigt spännande.
Då måste ju köttätare tvinga sina barn att äta kött och det måste ju också vara psykisk misshandel? men nej nej för majoriteten äter kött. whaaat?!
jag hatar "majoriteten tycker..."- argument! Lär er att tänka själva ffs! Folk tar till det när de känner att deras argument inte håller, enligt mig.
Och barn KAN inte bestämma själva vad de ska äta, fullt ut, de kan vara med och påverka valen till viss del men inte helt och fullt för antagligen skulle det bli godis, popcorn, chips, mackor, o´boy eller vad nu barnen tycker om.
"men alla barn älskar ju köttbullar" var något av argumenten, och ja det kanske de för, men de gillar även snö, sand begagnade upphittade tuggummin och godisbitar och snorkråkor, ska de få det till lunch eller kvällsmat då?
En diskussion som kunde vara stöttande eller upplysande (t.ex. hjälpa TS att gå vidare så hon kunde känna sig respekterad) blev bara bajs, en sandlåde diskussion där människor skönk till en nivå som inte ens barn skulle ta till.
SÅ JÄVLA TÖNTIGT!!!!
men ack så underhållande!
Diskussionen blev som vanligt en "men duuurååå?"- diskussion och på kommentaren " personangrepp brukar människor ta till när de har slut på argument" fick jag svaret "håll käften och käka en morot, jävla veggo" Då svarade jag att jag äter kött och då fick jag kommentaren "men varför är du på deras sida då?" vafan finns det nån jävla uppdelning mellan köttätare och cegetarianer/ veganer? Jag såg det mer som öppna/ toleranta/ respekterande VS trångsynta/ icketoleranta/ respektlösa? Men men vad vet jag!
La ner diskussionen för tillfället men tänker sååå gå in där igen!
Trådstartaren hade skrivit att hon var besviken på sonens dagis för att han fått kött när hon sagt till och skrivit att de är vegetarianer. Hon blev ledsen och besviken och personalen gick till försvar och sa att ETT barn kunde inte få specialkost OM det inte gällde allergi eller religion som jag förstod det.
Jag tycker att religion är en ÖVERTYGELSE precis som att vegetarianism är det, hur tänker ni?
Dessutom ansåg en del att mamman kränkte sin sons rättigheter till att själv välja mat och att det var "psykisk misshandel", väldigt spännande.
Då måste ju köttätare tvinga sina barn att äta kött och det måste ju också vara psykisk misshandel? men nej nej för majoriteten äter kött. whaaat?!
jag hatar "majoriteten tycker..."- argument! Lär er att tänka själva ffs! Folk tar till det när de känner att deras argument inte håller, enligt mig.
Och barn KAN inte bestämma själva vad de ska äta, fullt ut, de kan vara med och påverka valen till viss del men inte helt och fullt för antagligen skulle det bli godis, popcorn, chips, mackor, o´boy eller vad nu barnen tycker om.
"men alla barn älskar ju köttbullar" var något av argumenten, och ja det kanske de för, men de gillar även snö, sand begagnade upphittade tuggummin och godisbitar och snorkråkor, ska de få det till lunch eller kvällsmat då?
En diskussion som kunde vara stöttande eller upplysande (t.ex. hjälpa TS att gå vidare så hon kunde känna sig respekterad) blev bara bajs, en sandlåde diskussion där människor skönk till en nivå som inte ens barn skulle ta till.
SÅ JÄVLA TÖNTIGT!!!!
men ack så underhållande!
Jo men våren är ju på gång iallafall....
Jag har valt att inte skriva nåt i bloggen på några dagar för jag har varit extremt tjurig och gnällig (i mina mått mätt) och tänk att sånt ska jag ju inte skriva i bloggen.
Sen kom jag på att det är ju MIN blogg, min chans att ventilera utan att bli avbruten av ett "men det ordnar sig nog". Så nu jävlar, här kommer the motherload av gnäll, håll i hatten!
Jag vet inte om jag skrivit det här förut men vår lägenhet är mögelskadadbig time och luktar blöta tidningar, det bor vi i dagligen, hyresvärden värgrar göra nåt åt det utan säger typ "gillar ni det inte så flytta". Det är det vi försöker göra nu, flytta. Men till VAD? Vi står i 4 bostadsköer där jag aktivt söker lägenheter men på varje lägenhet står det "uthyrdes till annan sökande"
Jag ringde hyresvärden och förklarade läget och sa att Baby A 2½ år mår skit i lägenhet, likaså jag och sambon. Baby A har dessutom fått problem med luftvägarna och tar astmamedicin, vi ska på koll igen när vi flyttat och se om hon behöver den då med eller om det bara är på grund av lägenheten. Hon jag pratade med skulle se om hon kunde lösa så vi kunde få lite förtur.
En vecka gick och jag hörde ingenting så jag mailade henne (ringde och frågade efter mailadressen direkt till henne) och fick svar från en annan tomte där att, nej ingen förtur ges. Detta var hon stenhård med och visade non pardon. Den andra tjejen som jag pratade med i telefon går inte att nå...
I lägenheten vi bor i nu kan vi inte ha kläderna i garderoben för att det luktar mögel och kläderna blir fuktiga av garderoberna, så vi har byråer med kläder i och vi bor tre pers på 69kvm så vi har inte alls mycket space.
Så ser vårt läge ut, och det har stannat där sen september.. Jag gör allt för att lösa det, typ prata med hyresgästföreningen, lämna in en anmälan till Miljökontoret, hota med att ringa lokaltidningen om den nuvarande hyresvärden inte fixar det här snart!
Vi har ingen ventilation i lägenheten heller utan vi får öppna korsdrag för att ens få in nån luft så hela vintern har vi haft mellan 14- 16 grader inne.
Det som gör mig mest orolig är att från och med juni kommer vår lilla bebis och hur ska det gå med de små sköra lungorna i denna lägenhet? Jag börjar nästan gråta bara av att skriva det.
Och Baby A min älskade tjej, som hostar hela nätterna och har fått en lila ton under ögonen, som är typiskt för astmatiker.
Så det går det mesta av min energi åt till, det och en febrig BAby A och studier.
Jag skulle vilja att allt löste sig och vi fick ha en lugn och bra period ett tag för det har hänt så mycket de senaste 2 åren så det är helt sanslöst. Jag behöver andas ut, hela familjen behöver andas ut.
Sen kom jag på att det är ju MIN blogg, min chans att ventilera utan att bli avbruten av ett "men det ordnar sig nog". Så nu jävlar, här kommer the motherload av gnäll, håll i hatten!
Jag vet inte om jag skrivit det här förut men vår lägenhet är mögelskadadbig time och luktar blöta tidningar, det bor vi i dagligen, hyresvärden värgrar göra nåt åt det utan säger typ "gillar ni det inte så flytta". Det är det vi försöker göra nu, flytta. Men till VAD? Vi står i 4 bostadsköer där jag aktivt söker lägenheter men på varje lägenhet står det "uthyrdes till annan sökande"
Jag ringde hyresvärden och förklarade läget och sa att Baby A 2½ år mår skit i lägenhet, likaså jag och sambon. Baby A har dessutom fått problem med luftvägarna och tar astmamedicin, vi ska på koll igen när vi flyttat och se om hon behöver den då med eller om det bara är på grund av lägenheten. Hon jag pratade med skulle se om hon kunde lösa så vi kunde få lite förtur.
En vecka gick och jag hörde ingenting så jag mailade henne (ringde och frågade efter mailadressen direkt till henne) och fick svar från en annan tomte där att, nej ingen förtur ges. Detta var hon stenhård med och visade non pardon. Den andra tjejen som jag pratade med i telefon går inte att nå...
I lägenheten vi bor i nu kan vi inte ha kläderna i garderoben för att det luktar mögel och kläderna blir fuktiga av garderoberna, så vi har byråer med kläder i och vi bor tre pers på 69kvm så vi har inte alls mycket space.
Så ser vårt läge ut, och det har stannat där sen september.. Jag gör allt för att lösa det, typ prata med hyresgästföreningen, lämna in en anmälan till Miljökontoret, hota med att ringa lokaltidningen om den nuvarande hyresvärden inte fixar det här snart!
Vi har ingen ventilation i lägenheten heller utan vi får öppna korsdrag för att ens få in nån luft så hela vintern har vi haft mellan 14- 16 grader inne.
Det som gör mig mest orolig är att från och med juni kommer vår lilla bebis och hur ska det gå med de små sköra lungorna i denna lägenhet? Jag börjar nästan gråta bara av att skriva det.
Och Baby A min älskade tjej, som hostar hela nätterna och har fått en lila ton under ögonen, som är typiskt för astmatiker.
Så det går det mesta av min energi åt till, det och en febrig BAby A och studier.
Jag skulle vilja att allt löste sig och vi fick ha en lugn och bra period ett tag för det har hänt så mycket de senaste 2 åren så det är helt sanslöst. Jag behöver andas ut, hela familjen behöver andas ut.
I´m testing
JAg provar min fram lite med underbara Emma som support på msn!
Det är inget kul att blogga när man inte har koll på hur man ska göra men nu jävlar ska här skrivas, snart...
Nu håller jag på med en hemtenta där vi ska läsa Illiaden, Odysseen och Bibeln så den lilla energin jag får över väljer jag att lägga på ett stycke helvild 2½ åring samt offspring i magen :)
Mästerfotografens självporträtt!
Det är inget kul att blogga när man inte har koll på hur man ska göra men nu jävlar ska här skrivas, snart...
Nu håller jag på med en hemtenta där vi ska läsa Illiaden, Odysseen och Bibeln så den lilla energin jag får över väljer jag att lägga på ett stycke helvild 2½ åring samt offspring i magen :)
Mästerfotografens självporträtt!
